Nu är det över
...eller jaa...campuslivet för ett tag iaf. Och det ÄR skönt. Gud vad sliten jag är det finns inte. Jag är sjuk, har feber, ont ihalsen, ont i öronen, bakis, mensvärk, blek å glåmig..ah jäkligt sliten bara. Inte så konstigt. Mitt tredje år på campus blev det som jag festade mest haha...Carro får stå för det, hon har dålig inverkan på mig:D. Men gud vad kul vi haft...borde kännas vemodigt nu för många lämnar, men ändå inte. För vi har börjat umgås med så jäkla härliga brudar och killar och alla dom är faktiskt kvar en termin till så jag är glad...Carro är mitt enda frågetecken nu, för är hon inte här i höst vetifan hur jag ska klara det. Min underbaraste tjej.
Jaa den här veckan var ju den som jag både längtat och fasat efter. Och den blev just det...haha..en underbar men ändå lite fasansfull vecka... Hämtade honom på flygplatsen i tisdags. Mister Bengtsson alltså. Och det kändes minst sagt konstigt...från bägge håll tror jag. Men hallå det har gått 1 år, vad hade vi förväntat oss? Ljuv musik och slowmotion moves som jag en gång sade? Nee så blev det ju inte riktigt. Det var en långhårig, blek och trött Simon som kom ut från gaten...Underbart att se honom. Men igen, konstigt. Var meningen att han skulle bo hos mig hela veckan nu men jaa...saker å ting förändras..så kändes det iaf. Så han bodde hos Jerry och Lisa istället, vilket kändes skönt både för han och mig för efter 1 år är det svårt att bara hitta tillbaka till varandra "sådär". 3 dagar av konstighet och tjabb och "vad fan såg vi hos varandra?" kommentarer...men nu i efterhand känns det naturligt att vi reagerade så. Så dagen igår, och kvällen var helt jäkla perfekt. Bara så underbar. Allt klaffade. Alla var glada, snälla mot varandra, kramades, skrattade, skålade...kändes bara perfekt. Johanna nyeximminerad sjuksköterska och Caroline fick A på sin D-uppsats. Var så stolt så jag nästan sprack. Och med Simon? Jaa igår kändes det ändå som vi började hitta tillbaka till det vi hade lite smått. Men nu är det så att det hänt lite saker den senaste månaden som påverkat mig och mina känslor så det är inte så lätt som alla verkar tro...känner sån grym press utifrån, gör verkligen det. Och lyssnar mer på mina vänner än vad jag tror att de själva förstår. Vill att alla ska bli glada och att jag själv ska känna att det här är verkligen rätt...så känner jag inte för något nu. Men det kan komma..det kan komma inom det närmaste=) Och i så fall..i let you know.
Carro du vet iaf. Jag är glad att någon vet. Jävla sten i min mage ett tag. Simon Bengtsson jag älskar dig no matter what...du är en av mina bästa vänner...så är det bara.
Nu bär det av till Vetlanda för sommarlov..eller jaa..ska jobba med översättningen ett tag sedan hos Roger i juli. Känns bra.
Vi hörs, bye bye så länge!
Jaa den här veckan var ju den som jag både längtat och fasat efter. Och den blev just det...haha..en underbar men ändå lite fasansfull vecka... Hämtade honom på flygplatsen i tisdags. Mister Bengtsson alltså. Och det kändes minst sagt konstigt...från bägge håll tror jag. Men hallå det har gått 1 år, vad hade vi förväntat oss? Ljuv musik och slowmotion moves som jag en gång sade? Nee så blev det ju inte riktigt. Det var en långhårig, blek och trött Simon som kom ut från gaten...Underbart att se honom. Men igen, konstigt. Var meningen att han skulle bo hos mig hela veckan nu men jaa...saker å ting förändras..så kändes det iaf. Så han bodde hos Jerry och Lisa istället, vilket kändes skönt både för han och mig för efter 1 år är det svårt att bara hitta tillbaka till varandra "sådär". 3 dagar av konstighet och tjabb och "vad fan såg vi hos varandra?" kommentarer...men nu i efterhand känns det naturligt att vi reagerade så. Så dagen igår, och kvällen var helt jäkla perfekt. Bara så underbar. Allt klaffade. Alla var glada, snälla mot varandra, kramades, skrattade, skålade...kändes bara perfekt. Johanna nyeximminerad sjuksköterska och Caroline fick A på sin D-uppsats. Var så stolt så jag nästan sprack. Och med Simon? Jaa igår kändes det ändå som vi började hitta tillbaka till det vi hade lite smått. Men nu är det så att det hänt lite saker den senaste månaden som påverkat mig och mina känslor så det är inte så lätt som alla verkar tro...känner sån grym press utifrån, gör verkligen det. Och lyssnar mer på mina vänner än vad jag tror att de själva förstår. Vill att alla ska bli glada och att jag själv ska känna att det här är verkligen rätt...så känner jag inte för något nu. Men det kan komma..det kan komma inom det närmaste=) Och i så fall..i let you know.
Carro du vet iaf. Jag är glad att någon vet. Jävla sten i min mage ett tag. Simon Bengtsson jag älskar dig no matter what...du är en av mina bästa vänner...så är det bara.
Nu bär det av till Vetlanda för sommarlov..eller jaa..ska jobba med översättningen ett tag sedan hos Roger i juli. Känns bra.
Vi hörs, bye bye så länge!
Kommentarer
Trackback
