Mixoela

Usch att kärlek ska vara så jävla svårt. För mig iaf. Vet inte ens om det är kärlek. Vill bara låsa in mig i ett rum och vara där flera veckor utan någon och komma ut och förhoppningsvis veta vad jag vill. Finns en person som jag älskar så jag spricker. Men denna kärlek tar kål på mig för allt vi gör är att bråka, tjabba, irritera oss på varandra, vara svartsjuka, you name it. Och då funkar det ju inte. Vet inte hur det skulle kunna funka? Att ha framtidsplaner, saker som jag VILL göra, och saker som DU vill göra som inte alls passar ihop och att vara ute å festa och bråka tills man till slut bara börjar gråta för det är så totalt meningslöst att vi gör det fast ändå ändå ändå gör vi det?

vi kanske helt enkelt e done... så är det bara. känslorna finns, passionen den finns (herregud ja) men de här vanliga vardags förhållande sakerna som borde vara så lätta att få att fungera...de finns nog inte...so it seems.

Halva mitt hjärta verkar finnas på annat håll nu oxå...efter denna jävla vårtermin..eller rättare sagt den sista månaden. Hur lyckades VI hamna där efter allt DU sa och allt JAG gjorde? Fattar inte. my god karusell eller vad. Nu åker jag hem till Vetlanda och kör en mys helg med mig själv..jaa...och det ska bli SKÖNT!!!

vi hörs...