Mixoela

Det är verkligen det. Man mår så bra nu, allt har varit så bra. Inget att klaga på. Sen kommer smällen. Pappas sambo har fått cancer. Hon har funnits imitt liv sedan jag var 9 år. Så jävla orättvist bara. En svår tid väntar för hela familjen. Jag lider med henne, jag lider med min pappa, jag lider med Daniel.

Sedan får man själv reda på att man har cellförändringar. Visst vanligt är det. Men orka!!! Kan inte allt bara vara bra bra bra någon gång för att hålla i sig?

Livet är fanimig lustigt.

Jag tänker festa bort mina sorger på fredag OCH lördag. Fest hos Krille fred, fest hos MOI lördag. Its gonna be a hell of a party. För vem vet vad som händer imorgon?

Michan